Nu har vi kommit hem från OS o eftersom det tar på krafterna, så sov dottern middag oxå, i mitt knä i soffan.
Men här kommer iaf en liten "rapport" om hur det gick.
Vi kom dit o gjorde sällskap med en korttidskompis med personal in till skolan. Sen blev dottern vikarie för sin kompis, som ligger inlagd på sjukhuset för att han gjort en höftop. Vi tillhörde klass B. B=Bäst, eller hur?! ;-)

De har verkligen lagt ner tid o engagemang för att få det "högtidligt". Utgång till planen till marsch-musik, som min dotter förvisso helst ville slippa, men det gick iaf skapligt. OS-elden tändes (grillen) och "ordförande" (ledaren för gympan) höll ett litet "tal" o då var min lilla sessa glad o nöjd o med på noterna. ;-) 
Sen under grenarna, var hon jätteduktig på att vänta på sin tur. O jag kan ju säga att hon hade nog fått mycket bättre resultat om hennes ord personal var med istället för nybörjaren mamma. :-P
Vi hade iaf mysigt o roligt tillsammans.

Efter korvgrillningen, när det var dags för medaljutdelning så hade min lilla sessa tröttnat, o hon blev jätteledsen o stortjöt, stackarn. Skolpersonalen hade aldrig sett henne så ledsen o arg. Men jag hade blivit grymt imponerad om hon skött sig alldeles för bra. Så efter att hon fått medaljen så åkte vi hemåt. Då blev hon lite lugnare o gladare, så bilresan hem gick bra.

O ni som inte riktigt förstår vad jag skriver om, så är min dotter gravt utvecklingsstörd. 5½år gammal, som är på träningsskolan här i stan på inskolning varje tisdag. Jättetacksam för att de finns o tar sig an min lilla ögonsten. De är guld värda o så mysiga med barnen! Tack för det underbara Odlarens Träningsskola! Ni förgyller min dotters liv!

(Olyckligtvis fick jag inga kort knäppta, men skolan tog en del, så kanske att vi får något foto från dem, nästa vecka...)