Första veckan har varit ren o skär berg- o dalbana av olika känslor o tankar...
Första dagarna tyckte jag gick himla lätt sen vid dag 4 hade jag en dipp o började tvivla på mig själv o det har väl i princip fortsatt att svacka resterande veckan.
En stor del av mitt funderande har varit om jag kommer stå ut med att bara leva på shakesen i ytterligare 4 veckor, vilket är mitt mål.
Hungern har jag kunnat ignorera ganska bra, tycker jag. Humöret har visserligen varit lite sisådär. Har försökt att inte få det att gå ut över familjen, men det är ganska svårt måste jag säga, då vi i princip är tillsammans 24/7.

Men när jag sitter här nu o har klarat av 1 vecka så tror jag nog att jag kommer klara av detta, ff med viss tvivel men ändå med mer styrka i orden än tidigare i veckan.