Just nu trots att maken är sjuk o dottern varit ett monster så trallar jag på Djungelboken-låten ”Var nöjd med allt som livet ger”. För trots allt så har jag det ganska bra…

Jag har en man som gör allt för mig. Ett otroligt stöd från personalen runt dottern och helt fantastiska vänner! Tack vill jag bara säga till er! Ni finns där för oss, inget tjat o gnat. Utan ni finns där i bakgrunden o accepterar att vi har det som vi har det. Ni är guld värda!!!

Jag som person har nog utvecklats en hel del det senaste året/åren, som jag egentligen inte märkt. Men framför allt personalen kring dottern har påtalat detta o det gör mig faktiskt stolt! Jag är ju trots dotterns vresighet, en bra mamma! Värmer gott i hjärtat att höra det… Speciellt nu, när prinsessan är inne i en väldigt tråkig period. Börjar dock ana att hon är på G att bli sjuk…

Ikväll är jag själv hemma med dottern. Maken arbetar, trots att han är sjuk. Kan ju inte säga nej, när han bara kör lite extra…
Så jag har en lugn o skön kväll här vid datorn i soffan. Jag njuter av tystnaden o lugnet o försöker att fokusera på mig själv!

Idag har jag iaf varit duktig med motionerandet… 30 min promenad med maken o dottern, o så när jag kom hem från ett möte ang dottern så gav jag mig ut på en joggingvända, 5,5km… Kände av det tunga bröstet imorse o även axeln, men efter att jag tog en voltaren på fm så har jag inte haft några känningar alls. Så jag chansade o var inställd på att få gå en del. Men se, det behövdes inte. Istället sprang jag lika fort som sist, PB… :-)

O nu ikväll har jag bara slappat, med gott samvete. Tänkte träna på Wii:et, men eftersom att jag gav mig ut på joggingvända så skippade jag Wii-träningen o det känns helt rätt nu!

Nu ska jag ta o läsa lite bloggar o sen är det väl dags för att ge prinsessan sina mediciner.

Kram o god natt!