Mörker
Efter dagens goda middag, köttfärssås & sallad gjord på tomat, sallad, gurka och färska champinjoner. Så blev jag sugen på att ge mig ut på en promenad.
Det var ju bara det att klockan var strax efter 17. Så det var ju mörkt ute. O jag är mörkrädd. Ingen bra kombination...
Men så tänkte jag till. Dels så är jag ute på landet o så kan det ju inte bli mörkare än svart. ;-)
Så jag slog slag i saken o kollade av med familjen att det var okej, o sen bytte jag om till löparkläderna. På med pulsklockan, mp3:n och reflexväst o så en liten ficklampa ifall det skulle behövas.
När jag väl var på G ut så såg jag att det duggregnade. Men istället för att strunta i promenaden så tog jag på mig en keps o gav mig iväg.
Nu vill jag inte skryta, MEN jag är förbaskat stolt över mig själv. Jag var inte rädd, för det blev ju inte mörkare o det var knappt att jag såg om jag gick på vägen eller i skogen. Men jag var iaf ute i 30min, varav 10min var jogging. O det gick så bra att jag absolut vill göra om detta.
Maken trodde nog att det blivit något fel i huvudet på mig. För jag avskyr verkligen mörker. Men förra vintern när det var snöigt så var jag ute på några promenader i mörkret o jag tänkte att jag nu i vinter ska försöka övervinna min mörkerrädsla helt o då är det ju bäst att börja nu, när vi är i början på säsongen.
Nog talat om min promenad o mörkerrädsla... ;-)
Jag är STOLT över mig själv, bara så ni vet!
Det var ju bara det att klockan var strax efter 17. Så det var ju mörkt ute. O jag är mörkrädd. Ingen bra kombination...
Men så tänkte jag till. Dels så är jag ute på landet o så kan det ju inte bli mörkare än svart. ;-)
Så jag slog slag i saken o kollade av med familjen att det var okej, o sen bytte jag om till löparkläderna. På med pulsklockan, mp3:n och reflexväst o så en liten ficklampa ifall det skulle behövas.
När jag väl var på G ut så såg jag att det duggregnade. Men istället för att strunta i promenaden så tog jag på mig en keps o gav mig iväg.
Nu vill jag inte skryta, MEN jag är förbaskat stolt över mig själv. Jag var inte rädd, för det blev ju inte mörkare o det var knappt att jag såg om jag gick på vägen eller i skogen. Men jag var iaf ute i 30min, varav 10min var jogging. O det gick så bra att jag absolut vill göra om detta.
Maken trodde nog att det blivit något fel i huvudet på mig. För jag avskyr verkligen mörker. Men förra vintern när det var snöigt så var jag ute på några promenader i mörkret o jag tänkte att jag nu i vinter ska försöka övervinna min mörkerrädsla helt o då är det ju bäst att börja nu, när vi är i början på säsongen.
Nog talat om min promenad o mörkerrädsla... ;-)
Jag är STOLT över mig själv, bara så ni vet!
Kommentarer
Postat av: Anna
Och jag är stolt över dig...=)
Trackback